Sjolus.org

Jadå, visst vet ni!

Men mitt huvud är lika fuckat som vanligt. Fail.
Jag litar på och hoppas att det löser sig i Stockholm.
På ett sätt eller annat kommer allt visa sig.

För er som dessutom undrar så har jag tackat ja till utbildningen nere i Trollhättan. Det blir jag, Rotmos och Jens i en lägenhet där nere. Porr utlovas! Med tanke på den låga hyran vi fixade kommer vi leva lyxliv där nere. Vare sig vi får jobb eller inte liksom.

Nej, nu skall jag baskemig ta och åka iväg till jobbet. Win!

HÖHÖ.

Jävla tjat om att jag skulle posta fler posts.

DÅ GÖR JAG VÄL DET DÅ!

Tönt.

Ptja, men då tar jag väl det stora hoppet från 2.5 till 2.6 då.

Vi får väl se hur det går, jag förbereder en fetingöverföring till servern nu, höhö.

Mja, jo, det är väl roligt att få träffa lite folk ur mammas sida av släkten. Så när som på att det faktiskt inte är någon härs sida av släkten. Visst, mig spelar det ingen roll eftersom morfar är mer av en morfar för mig än vad min riktiga morfar någonsin skulle kunna varit. Men ah, det är ju ett numera ganska välkänt faktum att min mamma och mormor inte är de direkt närmaste vänner, så allt slutade i att jag ställde mig och skrek åt varenda själv i hela huset att de tamejfan skulle skämmas. Människor utan vare sig social kompetens, förmåga att argumentera eller kompromissa och helt utan möjlighet att lägga sig i en diskussion, hur fan fick de en så sympatisk och trevlig ung man som mig till barn/barnbarn? Det är fan en gåta.

Labil?
Jag?
ICKE!

Slutade väl ok ändå, sprang iväg och kedjerökte tre cigaretter och gick 4 kilometer, varpå jag kom tillbaka och hjälpte till med det sista jag kunde hjälpa till med. Sedan gick jag och min morbror iväg för att sätta upp de tre laminerade A4-pappren med texten “Farsan” på någonstans på vägen hem till oss från riksväg 63.

Under dagen idag har jag mestadels jobbat på att hålla mig ur vägen från släkten så mycket som möjligt, så jag dels slipper vara ivägen, dels slipper låta de gå mig på nerverna. Jag har deltagit i måltiderna, en del socialt snack därikring och på släktkorten, trots bristen på blodsband.

Jag måste nog jobba på det här med att inte låta folk gå mig på nerverna så mycket, tror jag.

Hej, jag tänker snurra mitt huvud runt massor av punkter, och sedan ramla ner på marken.

JA OJ VAD ROLIGT

ÄNTLIGEN KAN VI SÖKA TILLSAMMANS.
Fast vänta nu.
Det är en ensam msn-gubbe.
För två?
Låter lite lätt motsägelsefullt, men det är kanske roligt för två. Om man är VÄLDIGT jävla schizofren.
Fail för helvete.