Sjolus.org

Ja, jag antar att jag måste erkänna att jag ljugit er lite rakt upp i ansiktet. Här satt jag och berättade för er hur mycket mer jag skulle blogga nu när jag flyttat hemifrån och skulle ha hela dagarna lediga utan bättre sysselsättning än att just blogga. Saken är den att när man sitter här hemma på dagarna utan att göra något vettigt får man väldigt lite att blogga om. Vanligtvis brukar jag komma på mina bloggidéer i skolan eller när jag går ute på stan, och det har inte blivit så mycket av det senaste dagarna, haha.

Så vad tänkte jag skriva om den här gången då?
Jo, dagens komponering tänkte jag dedikera åt mina vänner, mina riktiga vänner. De få som vet i alla fall 80% av alla mina hemska sanningar. Tror faktiskt inte att någon vet precis allt, men om ni skulle slå era huvuden ihop skulle ni nog kunna slå samman iaf 99% av allt som går att veta om mig. Vissa saker är det ingen som vet, och de sakerna komma sannolikt fortsätta vara mina mörka hemligheter livet ut.

Jag tror det är bäst om jag låter bli att nämna de människorna som står mig närmst. Dels för att om jag någonsin blir fett känd och ogillad skulle de kanske bli upphittade och kidnappade för att hota mig, öh. ELLER så är det för att jag bara skulle glömma någon som skulle bli fett sårad, eller något åt det hållet. Ni som vet att ni känner mig kan ju typ känna er grymt ärade, ni som inte riktigt vet om ni känner mig, ptja, öh, surt. Ni får väl fråga eller något.

Vad försöker jag då komma fram till?
Haha, jag vet nog inte riktigt själv, allt jag vet är att mina vänner betyder helt sjukt mycket för mig. Hade jag inte haft er allihopa hade jag förmodligen inte överlevt vardagen, speciellt inte för några månader sedan. Och då överdriver jag inte. Tack till er allihopa, även om ni orsakat mig dåligt mående så är ni fortfarande bland de mest värda människor jag vet. (Nej, det är inte en av er som både står mig typ närmast och har sårat mig fett hårt, det är minst två, kanske fler ;))

Jag förväntar mig inte att ni skall finnas där, men jag är sjukt tacksam för det. Eran fortsatta existens kommer sannolikt att ta mig genom den närmaste tiden, även om jag inte träffar er fysiskt.

This blog entry is about my friends importance in general. I send out a general ‘thank you’ to all of the people out there that have to put up with me. I know some of you read this blog for giggles, even though you don’t understand jack shit of it. I want you all to know that you mean the world to me, my real friends, the ones I open up to. To thank all of you I needed to put this little note here, since some of you wouldn’t understand it in Swedish.

Kommentaruppmuntran då, hmm. Vad betyder era vänner för er? Har ni många ytliga eller få djupa eller både och? Hade ni klarat vardagen utan era vänner? Diskussion om vänner i allmänhet uppmuntras, och om ni bestämmer er för att blogga om ämnet (JA, jag uppmmuntrar er att blogga, fan, jag skulle lätt hosta era bloggar om ni vill :lol:) Så backtrack-länka till mig, bara för skojs skull.

Med minnen om svunna tider om awesomeness och hopp om en ännu bättre framtid, Peace out.