Sjolus.org

Mja, alltså, man har ju hört ganska hemska historier om förnedrande nollningsaktiviteter och hit och dit så jag tänkte berätta lite om den första nollningsaktiviteten på våran 2½ veckor långa nollning.

Den första aktiviteten inleddes 17.00 på eftermiddagen, och bestod dels av att studentkåren introducerade sig, vinkade och visade sig i största allmänhet. När det var genomfört visade alla områdens phaddrar sig, och man fick se vilken färg ens program tillhörde. Vi var lysande ljusgröna och en av våra phaddrar är tydligen en av diis bekanta. Inte för att jag lyckats pinpointa honom än, men man får väl höra sig runt efter nick osv antar jag

När de vinkat och visat sig kom ‘Sexmästeriet’ in och tyckte att dom såg tuffa ut. Allt spårade ur och alla studenterna började till slut garva åt dom där dom stog i sina ‘åveråler’ och solglasögon och såg stenhårda ut. När de tyckte att de sett tuffa ut nog länge slog de på våran ‘nollningslåt’ och började dansa sexigt till den. Tänk er nu alltså en linje med 20-30 pers som dansar någon random ful dans till temat från Austin Powers. Känner ni er inte helt GALET förnedrade?

När de dansat klart och förklarat att det minsann var dom som anordnade alla ‘Phester’, och att deras ‘Phester’ var tuffa. Därefter tog våra phaddrar tag i den första riktiga aktiviteten. Den bestod av att vi skulle göra våran ‘nollebricka’. På den skulle vi rita en nolla med jättenoggranna mått och på baksidan skulle vi rita ett fint rutmönster där phaddrarna och sexmästeristerna skulle kunna utdela poäng om de så önskade.

Denna aktivitet pågick i drygt 1½h, och gång på gång såg man hur folks nollebrickor nekades och hur de blev hemskt förudmjukade när allt var så himla fel. När tiden var kommen för mig att visa upp min bricka för en phadder fick jag kommentaren att ‘Ditt namn står med för tunn text’. Jag grät i en timme för att jag blivit så hemskt dissad, fyllde i mitt namn och visade upp den igen och fick den godkänd.

När detta var avklarat gick vi till vår första kårphest. Ölen kostade 20 kronor styck och sällskapet var grymt trevligt. Nya bekantskaper knöts och vi hade roligt i några timmar tills min magkatarr kickade på något helt hysteriskt, varpå vi istället drog hem. Jag däckade efter en timmes internetlurkande, trött och full som fan.

Måste säga att jag aldrig känt mig så förudmjukad i hela mitt liv. Vi fick skratta åt sexmästeristerna, vi fick rita fula brickor, och vi fick svinigt billig alkohol. Hemsk upplevelse, verkligen.

Jag är chockad.

Bussarna går en gång i timmen. LOKALBUSSARNA. STADSBUSSARNA!
Helt seriöst, det är helt stört. I Karlstad går dom ju för fan hela tiden.

Det är ju faktiskt så att man tar och klassar det som i-landsproblem, men alltså, jävlar vad illa

Och vissa bussar går inte ens på söndagar.
Det är fysiskt omöjligt att ta sig till Överby Köpcenter med buss på söndagar. Det finns, och det är öppet, MEN INGEN KAN TA SIG DIT!

Ja, jo, nog ripoffade jag min kära morbror alltid, när det gällde rubrik på ett blogginlägg. Men nog har han rätt alltid, det ska bli nya tider här på bloggen.

Fast nu pratar jag förstås om min blogg, och inte hans. Ett nytt tema skall jag hitta, jag har tröttnat på det här.
Och inte bara bloggen behöver lite win, utan också mitt liv.

Som vanligt när jag åker buss/tåg någonstans får jag feta insikter i mitt liv och om hur kasst allt i det är. Ni vet. Eller, ni borde veta, förutsatt att ni känner mig tillräckligt bra.

Ni borde visserligen förstå ändå, för vem kan sitta 11-ish timmar under ett dygn på en buss utan att tänka till lite extra? Jag klarade i alla fall inte av det, that’s fo’ sho’.

Under festivalen blev det klart att jag skall hyra lägenhet i Trollhättan. Då platsen i Rotmos och Jens vardagsrum inte lät sådär hemskt lockande så drog jag siktet mot en lite trevligare belägen lägenhet, i ett sötare område, mindre likt Kronoparken till invandringen. Ja, det är fördomsfullt, men whatever, det kommer vara lugnare där, och jag slipper oroa mig så mycket för allt. Dessutom är det närmare skolan. Icke att förglömma att det är MIN lägenhet, att jag slipper dela den med någon. Fuck andras skit, nu räcker det att jag plockar upp efter mig själv <3

Någon gång under veckan skall jag få mitt andra och slutgiltiga antagningsbesked komma från studera.nu. Då skall jag skicka in det till hyresvärden så slungar de ut hyreskontrakt och borgenspapper till mamma och sådär. Under denna vecka skall jag också kontakta CSN angående studiebidrag, Försäkringskassan angående bostadsbidrag, Trygghansa angående drulleförsäkringen på mig och mina glasögon som jag tappade på Justice, Synsam angående detsamma och så skall jag börja kolla upp budgetmjukvara för att kika på hur jag kommer ligga till pengamässigt.

TILL ER SOM WHINEAR PÅ MSN OM ATT JAG KNAPPT SKRIVIT NÅGOT OM FESTIVALERNA:
Jag skulle kunna skriva ett fett långt inlägg om hela min festivalsommar, men jag orkar inte. Allt har varit både awesome och fett fyllt med ångest av diverse olika anledningar på de olika festivalerna. Bäst och värst var Emmabodafestivalen, end of discussion.

TILL ER SOM BITCHAR PÅ MSN OM ATT JAG INTE LADDAR UPP BILDER PÅ BDB LÄNGRE:
Dö, dit jag flyttar får jag fett bredband, då ska jag använda en mjukvara fett mycket bättre än bdb’s och spamma bilder där istället, och ha värt galleri på bdb. Avlid, avlid, avlid, kära bdb.

Aight, jag vet att jag har varit dålig på att blogga, och jag har fått kommentarer både irl¹, i skriklådan och på Msn.

Anledningen till detta är att jag varit aningen nedstämd, och detta är på grund av diverse grejer jag inte kan prata om, alls. Det må låta trångsynt och lågt att säga åt alla er som alltid sagt “jag finns här om du vill snacka”. Problemet är att jag inte vill snacka om det här, jag vill inte gräva ner mig mer i en grop än vad jag redan gjort.

All dyrkan, all den uppmärksamhet, angränsan till besatthet slutade bara i ett personligt fiasko. Eller, jag vet inte, egentligen är det väl inte ett fiasko, men det känns så. Ännu en gång har något jag personligen lagt manken till för slutat på ett annat sätt än det jag eftersökt. Big surprise? Nej. Samma sak hände i december, samma sak händer alltid. Jag får inte som jag vill. Fast jag kommer som vanligt aldrig ge upp hoppet, det hade ju varit sunt för mig. Att vara sund mot mig själv är inte min starka sida.

Hur som helst, mina slutbetyg ut ur gymnasiet sätts snart, den 29e maj för att vara exakt. Jag har en del jag måste fixa tills dess. Jag orkar faktiskt inte rada upp allt här, men jag kan försäkra er om att det är mer än vad jag kommer hinna med. Hur mycket jag än försöker.

För er släktingar som undrar vad jag är intresserad av i studentpresent så har jag två större alternativ uppradade åt er.

1. En bärbar Mac². JA, jag ger upp, jag vill ha en Mac, men bara om den är bärbar, annars kan det vara.
2. En digital systemkamera, så att jag äntligen kan börja fota rubbet av vad som händer.

Varsågoda, välj och vraka, ring varandra och kom överens. Eller låt bli, inte som att jag skulle ta illa upp om ni inte gav mig något av det direkt.

We’re not in it with the same goals, we’re in it for different reasons. My wishes, hopes and expectations do not match yours. And yet I keep struggling.

A pathetic excuse for a human being, that’s me \o/

Jo, eh, jag vaknade ännu en gång alldeles för sent på morgonen, den här gången har jag turen att klara resan till skolan tack vare att Magnus jobbar i Säffle två dagar i veckan, då åker han ~7. Så jag väckte just mamma och påminde henne om att klockan var 07.30, eftersom det blir hon som skjutsar oss den här morgonen

Jag sitter och lyssnar på P3, där dom skickar Sångogram till folk på morgonen. Stackars människor som blir väckta av två trubadurer som försöker sig på en akustisk version av någon Beyonce-låt. Satans skrovel är vad det blev

Näe, nu ska jag nog faktiskt, som titeln tyder, springa upp och äta frukost, så att jag inte missar mammas skjuts också

Either it’s natural or it’s not there.