Recently in Musik Category

Bestod i princip av en enda stor lång episk lulzfest. Nästan.

Onsdagen inleddes med strålande väder, duggregn och en hel drös timmars väntande inne i Arvika Centrum på att mina kära campingkamrater skulle anlända till stan. Under den väntetiden hann jag gå och plocka upp mitt läckra fotopass och mitt pressband. I efterhand fick jag veta att i presshuset fanns diverse tuffa mysiga saker som el och vattentoalett. Coolt värre, om jag hade vetat det i förväg.

Nåja. När väl Vicky och Simon anlänt fick vi tag på en drös andra kompisar som hade ett camp och som dessutom tydligen hade plats för alla våra tält. Högst skeptiskt styrde jag kosan ditåt och fann till min förvåning när jag kom fram plats för just det de sagt, alla fyra tält. Så när Lisa kom fick hon en smidig liten plats precis mittemot mitt tält, och under torsdagsmorgonen när Maggan kom fick hon en ypperlig liten plats bara en liten bort från våra tre tält. Helmysigt.

Hur som helst så var onsdagen helmysig och både jag, Vicky och Maggan fick gott om tid på oss att lära känna den nya bekantskapen Lisa. Heltrevligt litet flickebarn från skogarna utanför Töreboda (utanför Mariestad, typ). (Jag tror i alla fall att det var därifrån, ursäktar mig för eventuella fel, men det var uttalet på "tuöräbuoda" jag mindes :'D)

Resten av dagarna var helt proppfulla av episka uppträdanden, magiska foton och underbart umgänge. För att bespara er en hel drös med ovärda detaljer om saker jag knappt minns (Festivaler har en tendens att bli en stor grå sörja med händelser) så dunkar jag upp en lista med artister jag såg.

• Hoffmaestro & Chraa (Fullt ös medvetslös)
• Casiokids (Asgulligt, vill höra mer)
• Lorentz & M. Sakarias (Njae, nej, jag klarar mig)
• Detektivbyrån (Alltid bra, alltid sjukt fina <3)
• Opeth (Bwahaha, förlåt Walter, men nej tack)
• The Mars Volta (För mycket musik samtidigt, huga)
• Röyksopp (OMG OMG OMG <3)
• Nine Inch Nails (Det var rätt mysigt)
• Welle:Erdball (Vem fan kastar ut ett C64 rakt ut till en galen festivalpublik?)
• Eagles of Death Metal (Njae, ja, kanske, lite)
• Bob Hund (Grym skit <3)
• De/Vision (Tysk synth. Alltid bra :D)
• DEPECHE FUCKING MODE OMG <3
• Fever Ray (Omg vilken jävla lasershow. Om inte Dreijer räckte, dvs)
• Alice in Videoland (Jag blir alltid så jävla glad på deras spelningar)
• Mustasch (Såg oerhört lite, men det verkade rätt sunkigt)
• Fleet Foxes (Skitfint, verkligen)
• Thåström (Mycket mer liv i honom nu än förra året på P&L, riktigt mysigt faktiskt)
• DAF (YES, MER TYSK SYNTH, OCH EPISKA BILDER FICK JAG!)
• Thermostatic (Åh, så underbart winnigt <3)
• Korn (Både ja och nej. Mest ja var det dock, riktigt najs är vad det är. I lagom doser av de bra låtarna)
• Tiger Lou (Oh fucking fuck yes, det är så underbart sött <3

Den listan är faktiskt riktigt najs, om någon frågar mig. Men det gör dom säkert inte. Jag håller för närvarande på att ladda upp alla bilder jag tog på min bildsite, men tills det är klart får ni hålla er till bilddagboken, där jag lagt upp guldkornen. Dock så har Perkka tagit en helfin bild på mig där jag har på mig den utrustning jag lånade av honom under den sista kvällen. Epic grabb som bara lånar ut mängder med grejer <3

View image

Oerhört stort tack går också ut till Ungdomar.se unt ze' Angelica (främst henne, som såg till att jag fick hennes chans när hon inte fick åka för sina föräldrar), som hookade upp mig med fotopasset och presspasset. Skall göra en writeup åt dom, eftersom det är precis det jag lovade i utbyte, så inom bara någon dag bör ni kunna läsa en ball hopskrivning från mig där.

Den mest episka Arvikafestivalen någonsin har det ändå varit, trots en massa grejer som malt på stenhårt i mitt bakhuvud. Skall ner till Göteborg i helgen och reda ut, prata och se vad som händer. Det kan sluta hur som helst. På något sätt tar det emot att det gått som det gått, men ja. Det löser sig kanske. Kanske inte. Kan inte säga något annat än att jag hoppas på att det löser sig. Fan, kan jag inte bara vara som jag brukade vara?

Eller inte.

Men som de flesta av er vet så är jag hemma i Karlstad tills på söndag. Dock är mitt schema fullbokat, så jag kommer inte kunna träffa folk alls, tyvärr. Trist, men sant. Anlände sent i går, onsdag. Idag har jag spenderat hela dagen på UNO, för att spela in en liten mix jag skall skicka in till både Dreamhack och Arvikafestivalen. Eller ja, en liten bit skall in till de båda, de vill inte ha min långa fina entimmesmix.

Jag tänkte ladda upp den här på bloggen också. Många av er har frågat mig om jag har spelat in något jag mixat någon gång och fram till igår var svaret nej, men idag blev det ändring på det. Jag drog med mig min lilla netbook ner i dj-rummet och kopplade in fulkablar in i den, och det resulterade efter några timmars övning i den här en timme långa mixen.

Det fula, distade ljudet beror på crappiga inställningar på mixerbordet från min sida, och det skrapiga äcklet i bakgrunden är på grund av ett ljudkort av bristande kvalitet integrerat i min lilla netbooks moderkort. De första tre låtarnas värdelösa mixning tänker jag skylla på dåliga väderförhållanden och att Jesus hatar mig. Eller på att jag inte har mixat på typ åtta månader, välj själva :D Det blir mycket, MYCKET bättre framåt slutet, då jag nailar några av mixarna sjukt snyggt.

Låtlista får ni ser i himlen efter, för den har jag på den stationära datorn hemma, inte på netbooken. Titlar och sådär är visserligen inskrivna i skivan, men det klarar varken stereon här i Karlstad eller mammas laptop av att läsa, tyvärr.

Nåja, nog med ursäkterna om dålig kvalitet, här har ni mixen.

DJ Gadget - 090528 (Electrohouse-ish)

---

Älsklingen har legat på sjukhus massor med dagar och jag oroar mig mer än henne :( Man borde kunna byta ut hela hennes mage+tarmsystem så att hon slipper allt jävla krångel :(

Yeah, äntligen är det dags för ännu ett GETLAN! Episkt nog är jag fortfarande med i Crew och styr och ställer i nätverksrelaterade prylar. Åkte till Karlstad vid 18-tiden och anlände strax efter 20 någon gång. På tåget utspelade sig den nördigaste händelsen hittills i mitt liv. Vi satte upp ett litet ad-hoc-nätverk och gejmade. På tåget. Jag förstår liksom inte, vart i mitt liv tog jag snedsteget att falla in i datorvärlden så hårt att jag inte klarar av en tågresa utan att koppla upp ett fucking trådlöst nätverk och börja gejma?

Nej, utför har det ju bara gått sedan jag spelade mina första minuter Donkey Kong Country på mitt SNES. Det var på min femårsdag. Två år senare fick (köpte) familjen sin första dator, varpå min gamingkarriär utökade sig till Warcraft, Orcs & Humans och Lemmings i lite olika versioner. Det var tider det, när jag hade en låda lika stor som en skokartong för att lagra 20 MB data. Där lagrades minsann spelen. Flera stycken till och med. Helt sjukt hur fort utvecklingen har gått. Sure, finns ju en hel del folk som varit med från den allra första början, men ah, vi var inte alla så lyckliga.

Just nu ligger jag hur som helst i sängen och väntar på att bli trött. Kollar som vanligt på Scrubs. Musiken i Scrubs gör mig lugn. Varje gång.

Ögonen stänger sig själva.

Somnar.

Godnatt.

Ny och fin mjukvara, med ett standardtema.

Ja, för närvarande är det ett badass standardtema till Movable Type som gäller, vi får väl se vad som händer i framtiden, men det finns en hel drös andra att välja mellan, så jag får la se vad jag gör inom några dagar.

I helgen var jag i Den Kungliga Hufvudstaden och öste 70/80-talshits på min faders 50-årsfest. Drack gjorde jag också, för första gången på ett tag. Blev sådär lagom salongsberusad som man ska bli på släktkalas. Sådär så att ingen märker det och kan minnas det och kan återberätta det på efterföljande släktträffar till allas utom min förtjusning. Näe, jag höll mig till att träffa släkt, spela musik, äta ostbågar och dricka Pepsi. Fick dessutom med mig loot hem, massa Pepsiburkar åt folket!

Väl åter i sydligare trakter träffade jag och Angie på Max Unt Elin, inte helt oplanerat, men ändå, ytterst trevligt. Trevligt var det också med alla underbara IFK Göteborg-fans som gjorde flashmobrush på centralen och slungade knytnävar i ansiktet på varenda Djurgårdare de såg, varpå de sprang vidare. Bara några få meter ifrån mig fick två killar varsina praktkyssar i ansiktet. Härligt när folk slår på varandra, speciellt av sådana värda anledningar som att de hejar på två olika lag.

Näe, jag köper det fan inte. Idioter hela bunten. Ska man heja på ett lag ska man heja på det, inte springa runt och slå ner de som hejar på andra lag. Något är ju liksom så jävla skevt när det inträffar.

Under morgondagen skall jag, under fysiska protester, ta mig till skolan strax efter lunch för att jobba ikapp de två laborationer jag hittills missat. Så det kan gå!

Får hoppas att jag inte behöver trycka in kunskap i min medlaborant :')

Den 2:a Mars uppträdde John Legend på Annexet i Stockholm. Med sin lillebror Vaugnh Anthony och irländska Laura Izibor som förband vankades det för en spektakulär konsert. Men hur blev det egentligen? Med press- och fotopass i fickan beger jag och Johan oss mot Annexet i Stockholm. När vi kommer fram till arenan, mitt i det snöstormsliknande vädret, möter vi en ringlande kö beståendes av förväntansfulla människor. Dörrarna öppnas och folk skyndar sig in, när folk väl kom in hade de två val – skaffa en bra plats eller köpa en öl. Publiken bestod utav många olika typer av människor, något jag hade förväntat mig. Medelålderspar, barn med sina föräldrar, singlar och kärleksfulla par. En timme försenat börjar en del av förbandet spela, John Legends lillebror som även är körkille, Vaughn Anthony sjunger några låtar och när jag står där i publiken förvånas jag över hur lik hans och Johns röster är. Efter några minuters uppvärmning kommer det planerade förbandet in på scen, Laura Izibor. Publiken är trött på förseningen men Laura lyckas ändå att få publiken på ett bra humör med sina souliga och trallvänliga låtar. När hon avrundar uppträdandet med nya singeln Shine går hon av scenen med publikens beröm. Jag får tecken om att gå fram till scenen för att förbereda mig inför fotograferingen. På scenskärmen ser vi en röd-vit-svart värld inspirerad av omslaget på Johns senaste album Evolver. Ut kliver John Legend som en rockstjärna, iförd skinnjacka och solglasögon. Öppningsnumret Used To Love U sätter fart på det fullspäckade Annexet och folk jublar. Jag står längst fram, knappt en meter från min favoritartist och känner glädjen sprida sig i kroppen. Han sätter sig vid pianot och säger "we need some love right now” och börjar spela på Where Did My Baby Go. Runt omkring mig ser jag höjda mobiltelefoner som spelar in och kärleksfulla par som håller om varandra och sakta gungar i musikens takt. Han lyckas med att sprida kärlek i publiken. Men tråkigt nog måste jag konstatera att John Legend har blivit för stor i skorna. Artisten som från början var en mysig soulartist som satt vid pianot och var söt har vuxit och försökt att tuffa till sig. I mina ögon har han lyckats med att tuffa till sig, men nu när han vet att han är bra tar han det till sin yttersta spets och lyckas inte riktigt balansera på den. Han var bättre när han inte försökte. Som man brukar säga – det var bättre förr. Egentligen får John Legends uppträdande bara två av fem i betyg, men på grund av Laura Izibors fantastiska uppträdande höjs betyget till tre av fem. Av: Angelica Capitao

Yeah, jag och Angie åker på John Legend imorgon. Hon har bestämt tiggt till sig sånt där ballt presspass också, så hon får stå några få decimeter från sin idol, medans jag skall stå och trängas i publiken. Avundas henne lite, då fotograven är bland det roligaste jag vet. Talar utefter mina erfarenheter i somras, då jag stod i fotograven under nästan hela Arvikafestivalen. Minns det nästan som igår när jag stod och vältrade mig i foton på Håkan Hellström, Robyn, Kent och Slagsmålsklubben. Liten pojke fotar stora band från i princip noll centimeters avstånd. Postar lite klassiker från i somras. Notera att alla bilder är tagna av mig, och jag innehar därmed den balla upphovsrätten och jag kommer plocka IP-adresser på er som använder dessa utan att fråga mig först. IPRED åt folket. [nggallery id=8]

Hoho, genom att ge Angie ett författar-konto på bloggen tror jag bestämt att jag sprängde ett stort hål i den hårda, cyniska mur jag byggt upp under så många år. Ni kommer läsa sådär puttenuttsnuttsötiga saker om mig och sådör, men ja, whatever egentligen. Jag tror också att det kan vara början på lite mer aktivt postande från min sida, då jag inte längre behöver hålla tillbaka min lite mer blommiga, hjärtfyllda sida utan istället låter den flöda ut i form av att min flickvän får låta den flöda ut. Själv tänker jag fortsätta vara cynisk, kall och lite lätt humoristisk här på bloggen, och då jag siktar stenhårt på att köpa en EEEPC (Om jag inte får en i julklapp) i mellandagarna, alternativt januari när jag får studiebidraget så kommer jag förhoppningsvis kunna dra upp frekvensen på mina posts här. Ämnen jag lovar att blogga om inom ett halvår är följande:

• Stockholms överlägsenhet som storstad (Det här är så jävla omdebatterat bland mina internet-vänner att det bara är sorgligt)
• EEEPC. Floppen som exploderade till något gigantiskt.
• Spotify. För helvete, det är ju världshistoriens bästa jävla uppfinningsjävel.
• Risifrutti; Awesomenessen man glömde när man blev stor.
• Google Chrome. WÖÖH, snabbare och smidigare finns inte!
• iCloud, ditt mobila skrivbord.
• Windows 7 (Versionen efter Vista)
• Julen. Jag har väl inget val antar jag, måste väl skriva om den.
• Mina skidskillz. Jag ska vara i fjällen över nyår, det ni. Sjolus i skidbacken, OJ vad jag ska gnälla.
• Min lärdomslista.
• Angies familjs matlagning. OMG, EPIC!
• Min musiksmak den senaste tiden. Yeah, nog för att jag är öppensinnad, men jag har lyssnat på ovanligt mycket annorlunda musik nu på sistone.
• Mina sovvanor den senaste tiden. Hell, det är värt att prata om iaf.
• Min skolgång. Många av er frågar vad jag gör, hur det går osv. Fixar.

Ja, en månad gick väldigt fort när allt man gjorde var att gejma, plugga och träffa sin flickvän. Hur som helst så har det faktiskt gått en månad nu sedan den där fina lördagen. En alldeles underbar månad. Tack för den, älskling <3 (Posten om den magiska lördagen finns under "Minnesvärda posts." där uppe i menyn. Under den senaste månaden har jag

• Lagat en drös nya maträtter, bland annat min beryktade "köttbullsgryta" och den ödesdigra "currykycklingröran". Tackar min flickvän för de recepten och mig själv för min vidareutveckling på dem.
• Sovit ovanligt länge på nätterna. Mycket längre än vanligt.
• Lärt mig att alla spårvagnschaufförer egentligen är lejda mördare vars enda uppdrag är att göra slut på undertecknad.
• Lärt mig att människor i Göteborg saknar crowdskills. Det suger att försöka ta sig fram i den där jävla staden.
• Åkt oerhört mycket kollektivtrafik. Verkligen sjukt mycket, över typ halva sydsverige.
• Inte gråtit. Det var länge sedan det gick en månad utan att jag gråtit. Lol.
• Längtat hem från Dreamhack (tror inte det hänt innan)
• Sagt "Jag älskar dig" till någon utöver min familj för första gången.  Det blev varmt inom mig när jag sade det.
• Skaffat Spotify-konto (OMFG DET ÄR DEN BÄSTA APPLIKATIONEN I VÄRLDSHISTORIEN)
• Lyssnat på Britney Spears :lol:
• Eveat mer än vanligt, och mer kommer det bli. 
• Handlat julklappar innan de sista tre dagarna före julafton. Duktig pojke.
• Vikt mina nytvättade kläder för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Känner mig pretto.
• Ätit ordentligt lagad mat för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Ojojoj, Angelica och hennes morsa alltså, god DAMN vilka gourmetkockar <3
• Fått frukost på sängen för första gången sedan jag fyllde 18 år.
• Ätit toasts för första gången sedan jag flyttade hemifrån. Najs! jag saknar smörgåsgrillen.
• Tittat på när min flickvän lagat mat. Det är hett med flickor som lagar mat åt en <3
• Gått på rekordlite föreläsningar. Dåligt.
• Insett att allt ni vill läsa är klyschor. Seriöst, fan vad många av er tjatat om snuttegullinlägg.
• Varit helt sjukt glad och lycklig.
• Lärt mig att pussas bra. Tycker Angelica i alla fall. Det tyckte hon visserligen från första början också, men jag tycker att jag blivit bättre, så det så :')
• Somnat med armarna runt min flicka. Det var najs. Riktigt najs. Sådär läskigt najs nästan.

Har stora förhoppningar för alla framtida månader också. Nu ska tydligen ryktena börja spridas i hennes släkt också, då hennes gudmor/gudfar såg oss kliva ur bilen i söndags, och dom skall tydligen vara något slags ingång av information till släkten, eller något. Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det, men det ska bli kul att höra om hennes släkts reaktioner hur som helst. Jaja, det är väl ungefär allt jag har att säga just nu. Ni får jättegärna kommentera eller kontakta mig om det är något ni vill säga/argumentera om/diskutera/föreslå blogg om, då jag saknar fantasi för närvarande. Allt som glider omkring i mitt huvud är rosa moln och snuttesöta tankar, och jag känner att jag inte riktigt vill ha ut de tankarna på bloggen. Jag vill bibehålla min image av elak, sur och känslokall tonårspojke som kan ranta i timmar på småfel och ovärda saker. Nu ska jag städa, för hon det där kvinnfolket kommer hit imorgon tydligen. Jämrans fasoner hon har för sig, komma hit och tvinga mig städa. Hugaligen.

Vem kan glömma?

Tänker helt random posta om dessa grabbar, då deras prestationer fanimej är helt sjukt svårslagna. Turntablism på den nivån är det inte var dag man ser, så ta er en titt på dessa tre videor, en i taget och lyssna och njut. Underbar skit <3 C2C - DMC 2003 C2C - DMC 2004 C2C - DMC 2005   Och åh, på fredag åker jag till phlikkahn, mhm. Mwöh <3