|
|
Ha. Ja, som ni har klagat och gnällt den senaste tiden. Helt sjukt är vad det är.
Visst fick jag mig själv att låta häftig nu? Stämmer väl lite också egentligen. De senaste två veckorna har varit ganska hektiska och sådär. Eller ja, snarare real-lifeiga. Det har varit skönt att få känna sig lite mer som en normal människa. Blivit nerryckt på jorden lite istället för att sväva runt i mitt Internet-moln 24/7.
För övrigt har jag haft lite fram och tillbaka med sidor som hostas hos mig den sista tiden. Det har varit allt från sprängda kondensatorer i bordsfläktar till sönderägda nätaggregat i huvudroutrar. För närvarande bör alla dessa problem vara avhjälpta, men om ni finner några som helst problem nu, hör av er på ett sätt eller annat. Har fortfarande lite jobb kvar som kan spränga diverse saker (nya backupscript. IGEN), men vi får se vad som händer helt enkelt.
Har klarat både min teoretiska tenta och min praktiska tenta på CCNP1 (Building SCalable Internetworks, eller något. BSCI, not a piece of cake), det var rätt skönt. Ska bara få tag på Robert så att jag får göra mina ogjorda kapitelprov och Course Feedback. Annars får man inga betyg. Nästa tenta är någon vecka framöver, Nätverkssäkerhet är det som gäller då. Vi har fått en mysig lista på vad vi behöver plugga på tills dess, så det är bara att köra hårt fram tills dess.
Öh, jo, för jag är nog en pluggis. Lisas syster frågade henne om jag var en pluggis idag. Då lolade jag lite. För övrigt är jag en hejare på att steka pannkakor.
Om man skulle ta och försöka få upp blog-frekvensen lite kanske. Blogga LIIIITE oftare i alla fall. Vore kanske inte helt dumt.
Ja. Öh. Orka skriva. Kommentera, era nollor.
Oj.
Ja, det är ju trots allt helt jävla skogstokigt, men såhär ser det ut.
 
Myhyhyyyyspys blev min lägenhet med värmeljus, växter och, well, en sambo <3
Eller ja, efterfylla låter fel, men nu sitter jag i min datorstol och är sådär lagom timmarna-efter-full. Saknar min skogsboende lilla second-in-command-Tard. Tard #2 är så galet välkommen till Tardville nu alltså. Jag behöver städa upp här hemma något oerhört först, men jag har hela söndagen och troligen en hel del av måndagen på mig innan dess, så det bör inte vara några problem.
Herregud. Jag ska, permanent, ha en söt flicka i lägenheten. Jag kommer avlida av lycka. Får bara hoppas att inte skolan blir lidandes. Eller sömnvanorna för den delen. Enligt erfarenhet är hon dålig på att somna ordentliga tider på nätterna 
Folk super. Det är fint. Någon gör rent ett tangentbord någonstans och jag häver i mig flytande alkoholbaserad äppelpaj. Lisa i Göteborg har tydligen lyckats slå av en tand i bassängen uppe i Avalonspoolsvit. Lagom lyckat, NJAAA. Vi skyller allt på Adam och går vidare med våra liv. Överraskade henne förut med att komma till Göteborg en snabbis medans hon var där istället för att åka raka vägen till Trollhättan. Det var fint. Längtar så galet mycket till på måndag att det knappt finns.
NU SKA DET DRICKAS.
För varje gång jag kliver på en buss kliar det liksom i mina fingrar och jag blir helt stört sugen på att blogga. Varför vet jag inte, men det är väl inte mycket att kämpa emot, antar jag, så jag kör på.
Nu sitter jag på väg hem från min två månader långa vistelse i Stockholm som (utöver avbrott för två festivaler) enbart bestått av konstant arbete. Nåja, det är väl en sanning med modifikation kanske, men nog har det varit mestadels jobb här uppe faktiskt. Nog för att jag hunnit med både Infected Mushrooms releaseparty på Clustret, en drös filmkvällar, en grillfest i Hagaparken och ett stycke Hemmabodafestival (Ja, Hemmaboda, inte Emmaboda), men de kvällarna väger inte riiktigt upp de typ 60 dagarna jag förlorat till jobbets favör, så jag tänker nog fortsätta påstå att jag var här uppe enbart för arbetets skull faktiskt.
Nu sitter jag alltså äntligen på bussen på väg hem, och jag kan inte göra annat än att sucka lite av lättnad och glädje. Jag har längtat efter att få komma hem, hem till mitt eget stök, mitt eget kök och allt möjligt skräp man nu kan tänka sig att stöta på i min lägenhet. Jag har längtat efter kebaben í Trollhättan, HERREJÖSSES vad jag har saknat den, det är nog inte ens ok att sakna mat så mycket som jag saknat den kebabtallriken alltså, shit.
Att jag längtar efter att få anlägga Tardligans högkvarter är väl inte särskilt otippat heller. Måndagen närmar sig med stormsteg, och därmed mitt samboskap. Det blir nog aningens aning panikartad cp-städning söndag+måndag. “Men varför inte på löördaaag?”. Därför, that’s why.För på lördagen är det epic-kebab som jag längtat så efter tillsammans med Elin. Det är det visserligen på söndag också, men inte med Elin. Är nog sista chansen att få tag i henne ett bra tag framöver, så det gällde att ta enc hans, och tur hade jag. Hon åker till Stockholm på måndag morgon. Helt rackarns kul för’na, hon har ju fått jobb ett tag ändå och shit. Det löser sig säkert alldeles utmärkt.
Nej men om man skulle ta och återgå till Spotify kanske.
Haha, jisses är verkligen rätt ord. Jag vet verkligen inte riktigt var jag ska börja. Helt plötsligt utan att jag tänkte efter så stod jag liksom med en flicka i händerna igen. Och vilken flicka sen. Det blir nog ingen överdrivet lång post med mycket info eller sådär. Inte som sist. Ska inte överanalysera allting den här gången, ska inte tänka för mycket, inte planera för mycket, inte bestämma för mycket och allt sånt där jag lyckats med innan. Den här gången skall allt få bli som det blir.
För er som inte riktigt har dunderkontakt med mig över msn och sådär så kan jag ju informera om att den senaste tidens brist på ordentligt blogginnehåll egentligen bara har berott på att jag inte riktigt har varit helt säker på var jag haft henne och därmed undvikt att skriva något om det. Det brukar ändå bara resultera i att jag emoar av mig i en vägg som bara bygger på mitt emoande ännu mer allteftersom jag skriver. Jag tror bestämt att det problemet löste sig i onsdags. Jag fick sitta ner när jag hörde hur bra det löste sig. Sedan har det varit fint långt innan dess, är inte som att det inte varit vi innan, men då var det ett ordentligt garderobsspöke som försvann till synes spårlöst. Jag hade förberett mig på det värsta gällande det spöket, byggt upp den gamla vanliga klassiska cyniska väggen, som jag i regel alltid gör nu för tiden när saker börjar gå åt helvete.
Lisa gav den cyniska väggen en smäll ungefär lika kraftig som Little Boy och Fat Man tillsammans. Den hade inget annat val än att ge vika på mindre än en sekund.
Så från och med måndag har jag en liten Lisa i min lägenhet. En termin ska hon plugga på Högskolan Väst. Helt skogstokigt är vad det är, vi vet det båda två, men eftersom hon kom in på en 50%-kurs och skulle få tvärlite pengar ens om hon tog ut fullt lån så var det liksom inget snack om saken. Klart hon ska bo hos mig. Hur tidigt det än är. Det fick bli som det blev.
Vi är Tardligan.
Quis ero ero, quod quis ero ero nostri.
www.xkcd.net <3
 Så. Jävla. Sant.
Men det är bättre nu. Mycket bättre. Så bra det någonsin skulle kunna bli tror jag.
|
|
Loading ...
Recent Comments